MAJA

TINA / Permalink / 2
När jag somnade tisdagen den 26 september visste jag inte att det skulle bli sista natten med henne.
 
Eller det kanske jag egentligen visste.
 
Jag somnade gråtandes med henne på huvudkudden. Jag hörde hur hennes andning var anträngd. Jag hade hemska mardrömmar och vaknade kallsvettig flera gånger. På morgonen tog jag mod till mig och ringde det där samtalet ingen vill ringa och packade in henne i bilen. 
 
Jag visste att jag inte skulle få med mig henne hem igen.
 
Veterinärens bud stod klart..."det är nog bäst för henne att..."jag började storlipa men insåg också att veterinären hade rätt. Det är här det tar slut. Innan hon får för ont.
 
17 år av kärlek.
 
Du kommer alltid att fattas mig. Min fina fina Maja. 
 
 
Till top