JAPAN | TOKYO

Konnichiwa! En travel story om att uppleva Tokyo för första gången och att dessutom pricka in den världsberömda Cherry Blossom Festival! #whenintokyo2018 

Drömt om att se körsbärsblomningen i Japan? Det har stått med på min bucket-list längre än innan begreppet bucket-list blev ett begrepp. Nu i år blev det verklighet! Det visade sig att blomningen var förutspådd att infalla exakt under vår svenska påskledighet. Perfekt tänkte vi och bokade biljetter på direkten. Och det var tur för någon vecka senare sköt priserna i höjden och 70% av alla hotell i Tokyo var redan uppbokade – två månader innan avresa. Vi prickade in blomningen perfekt, träden började slå ut i dom flesta av Tokyos enorma parker ett par dagar innan vi kom dit, under hela resan, sammanlagt 9 dygn, var dom fulla med fluffiga vitrosa blommor. Magiskt vackert. Två dagar innan vi lämnade landet började bladen falla av som snö – sista dagen hamnade vi mitt i en snöstorm av blomblad. Sen var det slut – 2018 års hanamifestival var över och vi hade fått uppleva det!


Dag 1. Efter över ett halvt dygn på resande fot landade vi i Nagoya, 36 mil ifrån Tokyo. Egentligen skulle vi mellanlandat där och åka vidare till Tokyo samma kväll men istället skippade vi det flyget och hoppade på ett Bullet Train eller Shinkansen som det japanska snabbtåget heter som går 300 km i timmen. Det tog oss ca en och en halv timme. Ganska dyrt, ca 700 kr per person, men väl spenderade pengar. Kul att testa snabbtåget och samtidigt få se japanska landsbygden inklusive Mount Fuji swisha förbi utanför.

Väl framme i Tokyo snurrade vi runt i tunnelbanan och hade tur och hittade hotellet alldeles utanför utgången vid vår station Nishi Shinjuku Gochome. Tur för oss som varken förberett oss med en vettig karta eller lyckats koppla upp oss mot obefintlig wifi. Incheckning på sprillans nya hotellet APA Hotel & Resort Nishi Shinjuku Gochome Eki Tower, jag vet, superenkelt att uttala haha. Där flyttade vi in i vår nya bostad för de närmaste 9 nätterna, i ett pytterum med superbekväm säng, stenhårda kuddar och en digital sänggavel som var stört omöjlig att styra AC´n ifrån. Hotellet får ändå bra betyg, dock inte ur miljösynpunkt med tanke på alla tusen plastförpackningar med tandborstar, hårborstar, tops, kaffe, te, socker, mjölk m.m. som lämnades varje dag, men rent, snyggt och väldigt trevlig städpersonal.

Dags för resans första matupplevelse! Valet föll på ett litet nudelhak på samma gata vi bodde på där vi testade olika ramen, subu (smala nudlar) och udon (tjocka nudlar) med friterad kyckling, edamame-bönor och stora filéer rå tonfisk som visade sig vara den bästa tonfisken jag åt under hela resan. Nudlarna däremot var lite halvtråkiga – betydligt bättre nudelupplevelser kommer! Kvällen spenderades på en bar i stadsdelen Shinjuku som är känt för alla sina restautanger, barer och neonskyltar. Vi hamnade på baren Vagabondo som visade sig vara en populär pianobar, efter x-antal öl bestämde vi oss för att gå vidare…men kom inte längre än till baren bredvid.

Dag 2. Frukosten var en märklig blandning någon slags english-continental-japansk variant på hotellets irländska pub – Peter Cole. Min frukost bestod, varje dag, av tre glas coca-cola, sallad med massor av edamame-bönor (Saknar dom redan!), supergod ceasardressing, pocherat ägg med hollandaisesås.
Efter frukost blev det dags att upptäcka staden i dagsljus. Dagens första uppdrag: hitta körsbärsträd! Målet blev Yoyogi-parken och Meiji-templet. Men innan vi kom det ramlade vi in en den första (av väldigt många) klomaskinslokaler under resan – på typ tredje försöket vann jag en flygande Harry Potter-katt (eller nåt åt det hållet, lite osäker). Väl i parken hade tyvärr inte träden hunnit slå ut än, men både parken och templet var vackert. En lugn start på dagen innan kaoset i Harajuku som var dagens andra plan.

Harajuku – Tokyos modemecka med fashionabla butiker och coolt klädda ungdomar – varje dag är en enda stor catwalk. I loved it! Det första vi ser är ett kattcafé, det tog ungefär två minuter tills att vi stod i kö för att få gosa med kissekatter i 10 minuter. Nu i efterhand kanske vi borde gjort lite efterforskningar om kattcaféerna innan, hur katterna mår och hur dom blir omhändertagna, men dom såg i alla fall väldigt välmående ut. Efter kissekatterna hamnade vi på galenskapsgatan Takeshita Dori – Harajukus kändaste gata full med massa knasiga krimskramsbutiker och temacaféer. Vi var inte så sugna på att äta kakor med kakmonstret, istället var vi hungriga på kött och hittade (kanske världens bästa) Beef-bowls restaurang undangömd nere i en källare – Red Rock – där man beställer sin mat och dryck utanför i en vending machine och sedan blir tilldelad ett bord när det blir något ledigt. Supersmart koncept. Snabbmat deluxe! Och maten sen, alltså något av det godaste kött jag ätit (vi gick dit fler gånger), tänk dig en skål med ris toppad med tunt skivad rostbiff, rå äggula och supergod sås. Det var vad vi blev serverade. Sjuuuuukt gott!

Vi kände oss redo för mer sightseeing så vi tog oss vidare till världens kändaste övergångsställe (näst efter Beatles Abbey Road då kanske) – Shibuya Crossing. Alltså jag visste ju att det skulle vara rörigt och fullt med folk – men alltså. Shit! Som myrornaskrig med människor. Ett myller. Vårt egentliga mål var inte övergångsstället utan statyn av hunden Hachiko, om ni inte sett filmen så gör det. Där stod den, statyn av kanske världens mest trogna vovve. Så fin. Och populär, vi var inte ensamma direkt. Därefter åkte vi till Taito Station, ett 8 våningars spelhus med klomaskiner och annat – vann igen! Den här gången en jättesäl.



Golden Gai. Letade oss fram till det gyllene kvarteret.
 Som inte är så vidare värst gyllene men man får ett hum om hur Tokyo såg ut på 50-talet innan alla skyskrapor och neonskyltar tog över fullständigt. Området består av en massa smala gator fyllda med pyttebarer med plats för kanske 4-10 personer i varje. Bara att välja och vraka bland dom över 200 barerna med olika teman och priser. Vissa var öppna för turister andra för ”locals only” – en del så gömda att man skulle knacka på dörren för att bli inbjuden. Den här kvällen var vi på två stycken, en hiphop-bar med Hawaii-tema, Parasol, och en röd fluffighet som hette Bar Araku där vi drack sake bland högljudda australiensare. Däremellan åt vi middag på en sushirestaurang där någon fyllegubbe beställde in mat åt oss och vi hade ingen aning vad han höll på med. Kommer inte ihåg vad stället hette men det gör inte så mycket för det gjorde inte så bra intryck på oss. Efter det lärde vi oss att står inte menyn delvis på engelska så vill dom troligen inte ha in turister dit. Dom säger det inte rakt ut, men det märks, ett enkelt sätt att lösa ”turistproblemet” är att meddela att det är fullbokat ”sorry, it´s full” på knagglig engelska. Kanske var det våra synliga tatueringar och vårt uppenbara turist-utseende som spelade roll ibland. Men utöver det kände jag mig inte ovälkommen någonstans. Tvärtom.

Dag 3. Nu tusan var det hög tid att se körsbärsblomningen på riktigt och uppleva hanamifestivalen! Vi begav oss till en av Tokyos största parker Ueno Park – och mycket riktigt. Wow vilken fest! Överallt satt japaner på blå presenningar och hade picknick och spritkalas. Oj vad dom kan dricka – eller snarare dricka trots att många egentligen inte tål alkohol så värst vidare bra (men vem gör det egentligen?!?). Blommor, folk och mat överallt, vi köpte grillspett och drack öl under dom blommande träden. I parken fanns också ett vackert tempel som vi spanade in, därefter strosade vi runt i kvarteren runt parken och betraktade japanska hus och gigantiska kyrkogårdar – och katter!

När solen gått ner åkte vi åter till Shinjuku och hittade ett kul ställe där man beställde sin mat på Ipads, taiwan ramen och stekt fläskkött som kallades stameshi. Pluspoäng för supergod mat! Nudlarna var dom bästa hittills och dom bästa vi kommer testa under hela resan. Synd att vi missade restaurangens namn, så himla svårt när allt är på japanska…vi tror att den kanske hette Garden-någonting. Jag skulle troligtvis aldrig någonsin hitta dit igen. Dom där källarrestaurangerna är svårlokaliserade.

Dag 4. Denna dag bestämde vi oss för att åka upp i världens näst högsta torn, efter Burj Khalifa i Dubai. Tokyo Sky Tree som öppnade 2012 och mäter 634 meter! Vi åkte så högt man fick – en svindlande höjd på 450 meter (jag tror Burj Khalifas högsta utsiktsplats är på 555 meter). Innan denna höga upplevelse så tror jag Empire State Building i New York varit det högsta jag varit uppe i, på 381 meter (totalt 443 meter). Men det som är läskigt med det är att man inte är inomhus, utan faktiskt står ute på taket – vilket ger en mäktigare upplevelse tycker jag. Vi hade lite otur med sikten denna dag, är det klart väder ska man kunna se Mount Fuji, men vi kan i alla fall stoltsera med att vi sett HELA Tokyo från ovan.


Efter att vi varit uppe bland molnen var vårt nästa projekt att hitta till området Asakusa och Kappabashi street – eller Kitchen Town som det också kallas av turister. Ska man köpa en riktigt riktigt riktigt bra kniv är det här det görs. Inga knivar blev dock inköpta på denna resa. Istället satte vi oss vid floden och såg solen gå ner, fladdermössen fladdra omkring och drack något av det äckligaste jag någonsin druckit, sake på tetra pack med sugrör. Alltså. Blä!

Innan vi åkte blev jag tipsad om en restaurang i Shinjuku – Nabezo – en restaurang som serverar dom två kända japanska rätterna Sukiyaki (typ som en vietnamesisk hot pot där du tillagar allt själv i en gryta på bordet) och Shabu Shabu (japansk fondue där man tillagar kött genom att doppa i buljong och sen äter med olika dippsåser). Vi tog in båda rätterna för att testa, kul upplevelse och gott. Men om jag ska vara helt ärlig så föredrar jag nog att få maten tillagad av en kock. Men som sagt, kul att testa!

Efter mat kommer öl. Kvällen fortsatte med pyttebarerna i Golden Gai. Denna gång hamnade vi på Baccarat (dyr öl), en Tina Turner show på Alley NutsGhetto (sunkigt ställe men med världens trevligaste bartender), Bali (som inte alls var så turistvänligt som ön) och Big Luck Bar där vi träffade amerikaner, tyskar och Schweizare som vi tillbringade resten av natten med. Promenerade hem i ett ljusnande gryningstokyo vid 6 tiden på morgonen.

Dag 5. Sov bort halva dagen efter gårdagens nattliga äventyr som ni kunde läsa om här ovan. Ibland måste man unna sig att sova också, det är det bästa med att vara på samma ställe en längre tid – man blir inte så stressad av att man MÅSTE upptäcka något hela tiden. Men hela dagen är ju onödig att slösa bort så när solen började gå ner gav vi oss ut för att leta upp gatan i Shibuya med namnet ”Cat Street” som jag var sjukt nyfiken på. Vad är det? Bor det massa katter där? Säljer dom kattprylar? Till min besvikelse hade det inget att göra med kissekatter utan borde snarare gått under namnet ”Cat Walk Street” – då det är Tokyos trendigaste hipster gata full av coola märkeskläder, vintage och skatebutiker. Är man intresserad av second hand bör man leta upp någon av Chicago-butikerna som är en japansk variant av Beyond Retro. Men vi gick inte helt katt-lösa, det fanns en liten butik gömd på en övervåning som sålde massa prylar med katter på och vi såg en livs levande svartvit sötnos. Efter vårt lilla kattäventyr åt vi degklumpar med bläckfisk i (som jag glömt namnet på men aldrig kommer äta igen), därefter styrde vi stegen (ok vi tog tunnelbanan) hem till hotellet igen och hade 7-eleven picknick i sängen med allt vi kunde hitta som såg spännande ut – mestadels sushi och bönor. Säng-picknick is the shit!

Dag 6. Den här dagen bestämde vi oss för att åka till den stora parken i Edogawa och besöka Tokyo Sea Life Park i Tokyo Bay. Där fanns alla möjliga sorters fiskar från hela världen, speciellt fascinerad blev jag av dom stora blänkande tonfiskarna som simmade runt i en gigantisk tank. Och dom supersöta pingvinerna! Dom bodde lite trångt, men det såg ut som att parken höll på att byggas ut rejält för dom. Vi spenderade x-antal timmar bland diverse havsdjur och gick sen ut i solen igen för att upptäcka parken med körsbärsblommor och festligheter. På väg in mot city igen blev vi sugna på den där supermegagoda maten vi åt dag två (Beef Bowls på Red Rock) så det blev ett återbesök till Harujuku.

Dag 7. Min födelsedagsdag! Alltså fatta lyckan att få fira sin födelsedag i Tokyo! Jag blev väckt med bubbel, tårta och presenter på sängen. Alltså fatta lyckan att få jättemycket pengar att leka med klomaskiner för! Vilken superdag! Efter födelsedagskalas i sängen åkte vi ner till Tsukijis fiskmarknad – en av dom största tursitattraktionerna i Tokyo. Vi skippade själva auktionen (vem orkar vara där 5 på morgonen liksom) och siktade in oss på färsk sushilunch. Men istället för att stå i dom hysteriska sushiköerna så hittade vi till saluhallen och köpte med oss en färdig sushibox. Betydligt billigare plus att vi slapp stå i kö en timme. För samma fisk. Superbra tips från mig till er!

Efter sushi-hysterin tog vi tåget till Gotokuju, katt-templet i Setagaya – det är alltså ett tempel bestående av tusentals maneki neko katter – som vanligtvis också beskrivs som lyckokatter eller önskekatter (ni vet dom vita och guldiga katterna som har ena tassen vid ansiktet). Innan vi tog tåget tillbaka shoppade vi lyckokatter, matcha-te och drack italiensk öl på en uteservering. Första uteserveringen vi hittat. Setagaya var verkligen ett område som överraskade, supermysigt och väldigt annorlunda stadslivet inne i dom centrala delarna. Det kändes som en egen liten stad med postkontor, mataffärer och allt annat man behöver – som ett Svenskt café som hette Fika med Pippi Långstrump som logga. Haha.

Utnyttjade även min födelsedagspresent och vann en STOR vovve i en klomaskin. Därefter fick jag välja restaurang för kvällen – och ”kött é gött” så valet blev ett steak house – där maten mer eller mindre stektes på bordet och servitören trodde han var komiker. Kvällen spenderades, som så många andra kvällar i Golden District – den här gången i ett leopardklätt vardagsrum på Kenzo´s Bar, ett par öl på Square med Red Light District tema (utan porr) och häng med japanska Mick Jagger på Ace´s.

Dag 8. Påskafton! Påsklunchen bestod av take-away sushi och intogs bland fallande blomblad i en av alla parker. Det var tydligt att körsbärsblomningen snart var över – och så också vår resa. Vi ramlade över en loppis vid det som Tokyo-borna kallar Niagarafallet, vilket är ett fejkat vattenfall i den större parken i Nishishinjuku. Vad brukar ni göra sista dagarna innan hemresa? För mig är det stora shoppingdagen. Så blev det också denna gång. Dags att fylla resväskorna med nudlar, miso, te och diverse prylar. Vi körde lite av den berömda Taxfree-shoppingen i Akabara. Jag köpte lite souvenirer och en världscool monsterväska (födelsedagspresent!). I en klomaskin vann jag värdels största kyckling – Glad Påsk! Nu hade vi tre gigantiska djur att försöka få med oss hem. I samma distrikt hittade vi också kvällens middag i form av ett nudelställe, eller ramen som det heter. Väldigt gott, men jag fattar inte hur man orkar äta så himla mycket, skålarna är enorma och japanerna äter svinfort, ju mer man sörplar desto bättre. Det hör till bra bordsskick.

Dag 9. Sista dagen, vi gjorde åter ett picknick besök i en park, denna gång Shinjuku Central Park, det kändes lite som sista chansen och den ville vi inte missa. Att pricka in körsbärsblomningen & Sakurafestivalen så exakt är jag inte säker på att vi lyckas med någon mer gång. Men förhoppningsvis! Det var verkligen en mäktig upplevelse! Att se alla fulla japaner under en rosaskimrande blombladshimmel haha.

 

Vi bestämde oss för att at det lugnt sista natten, vi ville ju inte att det skulle gå som i Venedig där vi råkade missa flyget hem. Haha. Så det blev yatzy, öl, nudlar och japansk punk på hotellrummet. När vi vaknade nästa morgon var det dags att åka hem, nästan tidigare än vi vaknat faktiskt, klockan 5 på morgonen går första tunnelbanan och den skulle vi med. Hemresan gick smärtfritt och vips var vi tillbaka i Oslo. Det är så jag minns det nu i efterhand, i själva verket var det sjukt mycket dötid på flygplatser och flygningarna tog en mindre evighet. Men sånt glömmer man ju lätt bort. Tokyo var fantastiskt – det är det viktiga att minnas!

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.