SALA SILVERGRUVA

VIVALDI OPERA I SALA SILVERGRUVA - En unik scenkonstupplevelse 155 meter under jord med vinterkappan på och skumpa i hand. 
 
Fråga: Ska du med på opera i Sala Silvergruva? 
Svar: Ja!
 
En kompis ringde upp mig och frågade om jag ville med på opera, först var jag lite tveksam, Opera är kanske inte riktigt det konstnärliga uttryck jag gillar allra mest, men sen hörde jag resten av meningen ”i Sala Silvergruva” då blev det genast mer intressant. Jag menar, opera i sig kan ju vara coolt att uppleva, men 155 meter under jord, ja det måste ju vara ubercoolt! Så sagt och gjort, vi satte oss i bilen och körde fyra timmar upp till Sala, tog en promenad genom staden, tog en öl (eller två), checkade in på vårt spartanska hotell (Hotell Silver) och beställde en taxi till gruvan. 
 
SALA SILVERGRUVA
Gruvan var i drift från 1400-talet till 1962 då den sista gruvan stängdes för gott - och också den gruva i Sverige där man hittat mest silver. På djupaste stället befinner man sig nästan 300 meter under mark med gångar på över 20 kilometer. Nu används gruvan främst som turistattraktion, det finns ett museum, festsalar under jord och ett bergsrum som lämpar sig bland annat för opera, Victoriasalen. Vill man övernatta nere i gruvan går det också bra, om man betalar den nätta summan av ca 5000 per natt. 
 
VIVALDI OPERA FESTIVAL
Jag erkänner, jag har dålig koll på opera och när jag tänker efter har jag aldrig varit på en riktig operaföreställning, jag tror inte att operasångaren på legendariska nattklubben Pacha på Ibiza riktigt räknas. Och då har jag ändå jobbat med scenkonst i över 12 år. Så det var dags. Trots min okunskap i ämnet tyckte jag nog ändå att dom kunde jobbat på det sceniska mer, en ljusdesigner hade inte skadat och lite mer mask och kostym (nu är det konstkritikern inom mig som talar). Musiken var vacker, den italienska kammarorkestern gjorde sitt jobb exemplariskt och de tre kvinnliga operasångarna, en alt, en sopran och en mezzopran fick publiken att applådera, ofta och länge. Handlingen gjorde mig förvirrad dock, när jag läste synopsisen (sammanfattningen) blev jag mer förvirrad än när jag läste manuset som medföljde programbladet. La Fida Ninfa (the faithful nymph) - en opera i tre akter av Antonio Vivaldi. Visste ni att han hette Antonio i förnamn? Det hade jag helt missat. Operan sattes upp för första gången i Verona, 1732 och har sedan dess spelats världen över. Handlingen utspelar sig i Grekland på ön Naxos där två bröder växte upp utan att veta om varandra, den ena kidnappad av en piratkung, den andra lever ett liv i lyx. Till handlingen tillkommer sedan en fårahede och två döttrar, eller nymfer som dom kallas och under de tre akterna utspelar sig en kärlekshistoria mellan bröderna och nymferna. En ganska rörig historia som jag inte blev klokare av ju fler gånger jag läste den. Men oavsett så var upplevelsen i sig att få se och lyssna på opera med ett glas skumpa i hand 155 meter under mark en minnesvärd upplevelse...men också lite läskigt. Skulle något hända därnere är man extremt utsatt och man måste förlita sig 100% på att någon av dom två hissarna fungerar, den ena var trasig när vi åkte ner…och det var tur att dom lyckades värma upp lokalen till +17 grader istället för +2 som det vanligtvis är nere i gruvan. Heja annorlunda scenrum! 
 
 
 
#1 - - Emma Engström:

Ohh, spännande inlägg och kul att veta lite mer! :D

#2 - - Emma Engström:

Ohh, spännande inlägg och kul att veta lite mer! :D