From Venedig till Havanna. På tredje dagen i Venedig tog vi färjan över till ”Lilla Kuba” – den lilla ön Burano med färgglada hus som jag av en slump hört talas om. Fantastisk liten ö. Och inte bara en ö, utan två, på grannön Mazzorbo hittade vi en perfekt plats att drickas vår medhavda Prosecco – mitt i en vingård! Men oavsett hur fantastiska dom här öarna än var så bör man fly för sitt liv efter solens nedgång. Ilskna små jäkla myggjävlar! Vi tog första bästa (och kanske sista) färja tillbaka till Venedig där vi hittade en bar som serverade Bloody Mary och granatäpple. Efter den drinken vart kvällen lite suddig. Dagen efter hittade jag ett granatäpple i väskan som jag tydligen tiggt till mig av bartendern. Hittade det igen när jag öppnade resväskan hemma i Sverige haha. Jättegott!
No show. Fjärde dagen skulle egentligen varit hemresedag men våra väckarklockor ville tydligen stanna en dag till så vi vaknade såklart inte. Vaknade när det var 40 minuter kvar till boarding – och alla som någonsin varit i Venedig vet ju att det är helt kört att ta sig till flygplatsen på under en timme. Ön befolkas av taxibåtar och promenadben. Inga bilar.
Shit happens. Men i det här fallet blev det superbra. Hittade nytt flyg dagen efter för en rimlig peng och hittade ett litet hotell – Amor Mio – som vi blev överförtjusta i, hotellet bestod bara av två rum, jättestora rum med jättestor säng, ett i silver och ett i guld. Vi bosatte oss i guld! (Himla tur att vi båda har toppenchefer som hade överseende för vårt klanteri haha). Det lyxiga extradygnet spenderades med asiatisk lunch, prosecco, sushi och vilda western.
Time to say bye bye. Den femte dagen gjorde vi ett nytt åka-hem-försök – den här gången lyckades vi betydligt bättre. Dessvärre gick det inte lika bra för min väska…så den fick levereras med taxi dagen efter.