Capital city of Cambodia. På nyårsdagen fick vi (lite) motvilligt lämna Kambodjas vackra stränder för att känna på lite stadspuls igen. Efter buss buss och lite mer buss nådde vi fram till huvudstaden Phnom Penh. Staden beskrevs förr som Asiens pärla, men efter Röda Khmerernas utrotning av stadens befolkning återfann den aldrig sin forna glans.

Legenden om Phnom Penh är en jättefin historia om en kvinna, Penh, som hittade fyra bilder av Buddha bredvid Mekongfloden, hon förvarade bilderna vid en kulle, phnom – och runt den kullen växte staden fram. Efter att Angkor övergavs på 1440-talet blev Phnom Penh kungarikets huvudstad istället. Men Phnom Penh har också en grym historia, och då menar jag inte grym på ett bra sätt – utan grym som i blodig massutrotning av stadens invånare som antingen blev avrättade på Killing Fields eller inlåsta i tortyrfängelset, Tuol Sleng.

Under vistelsen i staden hängde vi en hel del på FCC Foreign Correspondents Club (är man cool och världsvan kallar man det bara ”The F”). Under kriget var detta en frizon för journalister och andra very important persons. Nu mer är det öppet för alla med bra mat och happy hour priser på takterassen. Tips: Kampot Snapper – Kambodjansk Bloody Mary.

Jag hade läst en hel del om en sjö, Boeng Kak, som skulle ligga mitt i staden, en oas för backpackers, till min, och förmodligen tusentals andras besvikelse fick vi reda på att sjön var såld och igenfylld med sand – uthyrd på ett 99-års kontrakt till förmån för utländska företag och lyxhotell. Tragiskt. Backpackergatan hade flyttat och kunde nu hittas på en helt annan gata i Sisowath Quay. Jättetråkigt, och allra tråkigast för dom drygt 2000 personer som fått ta sitt pick och pack och flytta från sina hem. De flesta fick bosätta sig i slummen istället, och ersättningen var i princip obefintlig. Känns korrupt.

Killing Fields: http://worldbytina.se/2015/01/25/cambodia-killing-fields/

Phenom Rescue Center: http://worldbytina.se/2015/01/26/cambodia-rescue-center/