1550-tal: Slottet byggs och är ett av de största i Västra Götaland, används som försvarsborg.

1634: Brinner ner till grunden och byggs upp i senrenässans-stil.

1734: Brinner ner för andra gången men byggs upp redan samma år.

1814: Större ombyggnad och blir ett praktfullt slott i sten med 50 rum och två höga torn.

1834: Slottet säljs för 110 000 kannor brännvin.

1834: Brinner ner för tredje gången samma dag som köpekontraktet ska skrivas.

1880: Material tas från ruinerna för att användas till andra byggnader i trakten.

1911: Köptes upp av ett järnsvägsföretag och restaurering påbörjades.

1930: Konserveringsarbeten och arkeologiska utgrävningar.

1996: Öppnades slottsruinen för allmänheten.

2010: Parken blir kulturreservat.

Är det inte lite märkligt att slottet brunnit tre gånger, samma år, med exakt 100 års mellanrum. 1634, 1734 och 1834?!

Sent 1800-tal beslutade prästerna i bygden att ta bort taket för att inte ville uppmuntra traktens ungdomar att festa i ruinerna. Tråkmånsar. Detta bidrog till att slottets förfall var oundvikligt. Som alla slott så har även detta en massa sägner och myter kring sig – om hemliga gångar, gömda skatter, inmurade skelett och framförallt de tre bränderna som det spekuleras hej vilt om. Författaren Sophie von Knorring tillbringade mycket tid på slottet som barn och det har inspirerat henne i sitt skrivande – blodfläckar, riddarskelett och  sägner om en jungfru kan man läsa om i hennes romaner.

Det går jättebra att besöka ruinen när som helst på året och dygnet, men vill man komma in på slottsgården får man hålla koll på öppettiderna. Under sommartid finns också ett café som drivs av Lindelöv, det finns också möjlighet att hyra slottsgården för festligheter av olika slag. Många som besöker Gräfsnäs Slottsruin passar också på att åka den gamla fina museijärnvägen Anten-Gräfsnäs.

Om man är nyfiken på slottets historia och ägare så finns mer information samlat på wikipedia.