Min resa med Rosa Bussarna genom Centralamerikas med start i Playa del Carmen Mexico och hemresa från Panama City. Under vårt äventyr genom Guatemala gjorde vi en avstickare till Honduras för att se ruinerna i den färgstarka staden Copan. Här är min berättelse.
Dag 9. Torsdag 3 mars. Spanskan börjar funka riktigt bra, har aldrig förstått ett ord på spanska innan förutom öl – cerveza. Nu kan jag beställa både ostsmörgås och apelsinjuice utan problem. Engelska har man inte så mycket hjälp av här, förutom spanska så är det kroppsspråk som gäller. Efter frukost satte vi oss åter på bussen – nästa stopp: Copan i Honduras. Efter flertalet svettiga busstimmar var vi framme i den färgglada byn Copan. Bra hotell, Graditas Maya – med free wifi. Vi bor sju tjejer i ett stort rum. Lyckades hitta den (troligtvis) dyraste restaurangen i hela staden, och då betalade vi ändå under 150 svenska kronor för middag + drink. Det blev dock en tidig kväll (igen) att åka buss tar på krafterna, dessutom hade alla rejäl träningsvärk efter gårdagens 5 timmars vandring bland ruinerna i Tikal.
Dag 10. Fredag 4 mars. Frukost på stan och avfärd mot mayaruinerna i Copan. De ligger bara några minuter från staden/byn som vi bor i. Kommunen vi befinner oss i heter Copan Ruinas. Vi vandrade runt bland de vackra (och ibland något otäcka) historiska ruinerna ett par timmar. Templen kunde inte riktigt jämföras med Tikal men det var mer detaljer och bättre bevarade. Coolt att se alla maya-symboler på riktigt. Det fanns massor av fria papegojor i området, så vackra och ståtliga djur. Efteråt promenerade vi tillbaka till staden, inklusive ett obligatoriskt öl-stopp. Här i Copan åt jag en av de godaste tomatsoppar jag någonsin ätit (red anm märkligt att jag inte kommer ihåg den alls!?). Efter lunch shoppade jag en fantastisk sjal i regnbågens färger aka pride och hängde på hotellets takterass. Havet ligger långt ifrån staden så det blir ganska varmt och svettigt här. Lite som Rom en kvalmig sommardag.
På kvällen hamnade vi på den ganska kända restaurangen/nattklubben Tun Club, bra mat, beställde deras egna sallad och fick en salladstallrik för typ fyra personer som gick på en hundring i deras valuta, lempiras – vilket är ungefär 30 svenska kronor. Det är vad jag kallar prisvärt! Det blev inget nattklubbande för vår del, jag och Angelica gick tillbaka till hotellet, köpte med oss öl för våra sista lempiras-pengar och hängde på takterassen tillsammans med några andra från resgänget.
Förlagan till klassiska Ögonblick-chokladen?
Imorgon åker vi in i Guatemala igen, genom Guatemala City, det ska bli spännande, och lite skrämmande. Har hört att det är ett av världens farligaste städer. Känns tryggt att åka igenom med fancy turistbuss…mer om den historien kan du läsa här. I min Guatemala-story: https://worldbytina.se/2020/01/15/republica-de-guatemala/
