Det har blivit lite av en tradition att åka på en weekend med bloggvännen Linda varje vår. Tidigare år har vi varit i Budapest och Rom – denna gång föll valet på Milano då jag lyckades hitta väldigt prisvärda flygbiljetter och ingen av oss hade varit där innan. Sagt och gjort, vi packade våra väskor – and let the Milan adventure begin eller vad vi valde att kalla resan #theproseccotour
Dag 1. Efter en rätt kort flygtur och en timmes bussfärd – och nån timmes ”försöka hitta hotell-gatan”-promenad checkade vi in på Nhow, vårt fyrstjärniga designhotell där vi blev uppgraderade till ett superior room. Coolt ställe, kändes som att gå in i ett parkeringshus, allt i betong, mörkt målat med några färgklickar i form av dyra designmöbler och röda plastkaniner på väl utvalda ställen. Vi bestämde oss för att dra ut och käka direkt, hittade direkt till ”pubstreet” (min teori om att alla städer har en pubstreet stämmer garanterat) vid floden Navigli Grande. Vi valde en pizzeria som placerade oss märkligt nog alldeles vid ingången trots att det fanns fullt med platser – förmodligen för att vi är så jäkla coola. Ska ni käka pizza i Milano så är Pizzeria Premiata ett säkert kort! Efterrätten intogs i form av en spritz på ett ställe på andra sidan floden – med det fyndiga namnet…Spritz.
Dag 2. Promenad till stadskärnan, gick bara liiiite åt fel håll på grund av en osynlig bro. Intog en proseccobrunch med utsikt över Doumo di Milano, näst största gotiska katedralen i världen (om man litar på wikipedia) och byggdes mellan 1300-1800-talet. Förskräckligt vacker och detaljrik, vilket jobb. Precis bredvid katedralen ligger den vackra gallerian med massa märkesbutiker, fastnade framför Pradas fönster och fick värsta inspirationen. Även om exklusiva märken inte är min grej så är det kul att leta inspiration – när jag sen gör det jag gör allra bäst, går på secondhandjakt. Till min besvikelse lyckades vi inte se en enda sådan butik, bara en på dyraste gatan i stan som enbart sålde märkesvintage – typ dyrare än nyskick. Därefter hamnade vi i en park med sköldpaddor…och mer prosecco. Dagens mål var att se Leonardos berömda väggmålning, nattvarden – the last supper – sagt och gjort. Hittade dit, lätt som en plätt, fixade biljetter och pimplade öl på Bar Magenta i väntan på vår tur. Varje besöksgrupp får exakt 15 minuter var att beundra målningen. Helt klart värt! Extra bra timing eftersom vi var där på annandag påsk – vilket är den dan som Jesus lär ha återuppstått enligt bibeln (om jag kommer ihåg min konfirmationslära rätt. Edit: det gjorde jag inte, han återuppstod visst på söndagen – men visade sig för sina lärljungar på annandagen, så nästan rätt). När vi kände oss klara med historiska byggnader, kyrkor och Jesus drog vi till Milanos solsida, satte oss på bryggan och köpte iskall Peroni av ölkillen. Flera stycken faktiskt. Äta, man måste ju äta också kom vi på, det blev buffé och Aperol med världsgoda inlagda saltgurkor och massa annat gott. Jag gillar när en måltid består av massa olika saker, jag tröttnar så sjukt snabbt på en rätt. På kvällen föll valet på nattklubben Loolapaloosa – ett jäkla skitställe enligt min åsikt. Musiken var enformig, enbart spanskt/latino, killarna kunde inte bete sig och på bardisken skedde nån slags pinsam ”sexy dancing” av två brudar. Så jag hängde mest på uteserveringen där jag hade hyfsat intressanta samtal med italienare och spanjorer som försökte gissa min ålder. Men jag kan absolut tänka mig att många tycker att det här är ”the place to be” om nätterna. Not my cup of tea.
Dag 3. Trots att vi inte kom i säng förrän vid 5-tiden kvällen innan lyckades vi ta oss upp relativt tidigt och begav oss till samma område som nattklubben låg på – Corso Como – gatan med alla exklusiva butiker. Där fanns även en galleria som jag läst om innan med designprylar to die for, jag fastnade för en fantastisk skulptur i form av ett mördarlamm. Glömde kolla på prislappen, men skulle gissat på uppemot en hundratusen. Föll för en tokfin väska och tänkte, ok, kostar den under fyra tusen kan jag fundera på det…den kostade fyrtio tusen. Tack å hej. Såg en skylt med in pil till en av mina favoritdesigners Vivienne Westwood – men det butiken var tydligen så exklusiv att den inte ens gick att hitta. Stor besvikelse. Försökte shoppa den perfekta senapsgula skinnjackan som jag sett en massa coola ”milanchicks” har på sig – no where to be found. Stor besvikelse nummer två. Edit: hittade en liknande på nätet när jag kom hem. Check!. Efter den misslyckade shoppingrundan genomled vi VÄRLDENS JOBBIGASTE lunch, högljudda italienare på ett alldeles för trångt ställe med uberstressade servitörer. Fy fan. Maten var faktiskt jättegod, zuccinipasta med saffran, men det gick ändå inte att äta på grund av allt stök och bröt. Det kan också ha varit gårdagen som ställde till det, tror det kallas hangover…
Solen lyste med en extrem frånvaro, jag envisades med att gå runt i shorts och en storm började dra in över stan. Inomhusaktivitet lät som en bra idé, på samma gata som vårt hotell fanns Museo Mudec som just nu visade dinosaurie-utställningen Rex and the city som nyligen varit i USA. Alltså T-Rex är fan den coolaste varelse som någonsin funnits på den här jorden, till och med coolare än alla hitte-på-varelser som typ enhörningar. När jag var liten ville jag bli dinosaurieforskare (eller astronaut) – något säger mig att jag aldrig skulle haft tålamod till något av det. Efter dino-äventyret drog vi på matäventyr vid floden. Började med en fantastisk liten macaron med smak av vanilj från Madagaskar. Stormen försökte blåsa både uteserveringar och barn ner i vattnet så vi valde att sitta inomhus. Först på ett ställe som gjorde en MVG Bloody Mary (blir alltid lika förvånad när dom är riktigt goda, det är en bartenderkonst!) och sen vidare till ett japanskt ställe, Kawa – där jag beställde in salmon tartar och spicy tuna sushi. Kanske inte toppklass men helt klart jättegott. Eftersom jag äter sushi på olika ställen minst två gånger i veckan så anser jag mig själv vara lite av ett sushi-ätar-proffs. Vi valde att spendera kvällen på hotellrummet, hoppade ölhäng med milanska göteborgare till förmån för sömn. Tråkigt val nu i efterhand eftersom jag ändå inte lyckades somna förrän framåt morgonen, och det är extremt ovanligt för att vara mig, jag är vad man skulle kunna kalla en sjusovare. Kan somna närsomhelst hursomhelst. Förutom just denna natt då.
Dag 4. Dags att dra hemåt igen med förmiddagsdirektflyget. Snabbt och smidigt. Lyckade dock vara lite för snabba till flygplatsen vilket resulterade i sjukt mycket dötid. Flygplatser roar mig inte. Milano däremot, bra storlek på stad – storstad men ändå gåvänlig. Snygg mix mellan snirkliga vackra old style byggnader, mycket street art (av olika karaktär) och lyxbutiker blandat med pizzerior. Däremot saknade jag lite mer bohemiska kvarter, men vi kan ha missat dom helt och hållet. Funderar också på varför vi inte sprang på en enda mexikansk restaurang. Även italienare måste väl tröttna på pasta och pizza?













One thought on “ITALY | MILAN”