THE AZORES STORIES
The Green Island – The Grey Island – The Blue Island
15 dagar. 3 öar. 8 flygresor. 2 färjor. 5 boenden.

SAO MIGUEL – The Green Island. Mitt i Atlanten – någonstans mellan Lissabon och New York ligger de portugisiska vulkanöarna Azorerna bestående av nio olika (med betoning på olika) öar. Under vår tvåveckors resa dit hann vi med att besöka tre av dom. Vi startade och avlutade resan på den gröna ön – Azorernas huvudö – Sao Miguel. 60 kilometer lång. 140 000 invånare. Huvudort Ponta Delgada. 

Ankomsten till Ponta Delgada. 3 timmar försenade. Supersnabb taxiresa (vi fick reda på senare att taxibilarna tävlar om vem som kan köra flest personer mellan flygplatsen och staden). Incheck på Hotel Ponta Delgada. Hotellet var helt ok, rent och snyggt, vettig frukost och extra plus för pool och jacuzzi (där vattnet visserligen smakade saltsyra och gjorde lila hår grönt).

Julafton! Promenad i staden. På rekommendation av mamma köpte vi en flaska Vinho Verde – portugisiskt grönt vin med lite bubblor, hittade en cool djungelpark (Antonio Borges Garden), gick längst hamnen, tittade på frusna julbadare, upplevde ett 30 minuters ösregn, drack öl på någon lokal krog (den enda som var öppen i hela stan), badade jacuzzi på hotellet, drack Bloody Mary i hotellbaren, gick på matjakt (som gick sådär), julmiddagen fick bestå av en hamburgare och öl. Alla restauranger var stängda utom hotellets och den såg så tråkig ut att jag fick rastlösa ben och var tvungen att gå ut därifrån.

Ut på hike och leta skatter. Hopplöst att hitta öppna affärer på juldagen. Tillslut hittade vi en liten skruttbutik med kombinerad affär och bar. Perfekt! Köpte vin och picknick-mat. Hittade också en sushi-restaurang som var öppen så den testade vi (sushi for life!). Gick längst med vattnet, hittade min första geocaching skatt! Gick till utsiktsplatsen vid Sao Roque och hade picknick på dom svarta lavaklipporna. Promenad tillbaka genom staden bland kossor, arga hundar och hästar. 28 000 steg, 2,3 mil! Kvällen bestod av sushi- & kinamatsbuffé vid strandpromenaden – enda i hela stan som var öppet. Tack vare det gigantiska tyska kryssningsfartyget som dykt upp misstänkte vi.

Personal driver Rui. Redan hemma hade jag i förväg bokat en tur runt ön med fantastiska Rui på Azores Private Tours (var nervös över att inget skulle kunna gå att boka under julen men det gick ju alldeles utmärkt). Vi startade i Ponta Delgada där Rui plockade upp oss i sin välstädade svarta Merca och började färden till Santa Barbara beach i Ribiera Grande. Surfparadiset på ön, alltså vilka vågor. Mäktigt. Inne i staden Ribiera Grande fick vi gå runt och kika i staden på egen hand, kullerstenar och fyllegubbar. Där hittade vi också något av det märkligaste jag sett – Welcome to Disney World – en hel gräsmatta fylld med disneykaraktärer i mänskliga storlekar och julkrubbor = skjul med diverse djur och jesusbarnet. Hade liksom inte blivit förvånad om det låg ett riktigt barn där. Superkonstigt. Dom verkar gilla det där med juldekorationer. Inne i kyrkan hade dom byggt upp en miniatyr av hela staden framme vid altaret. Tacky men otroligt ambitiöst. Deras sätt att fira jul I guess. Efter julchocken begav vi oss till ett teplantage och klappade kattungar, därefter till Furnas – tourens höjdpunkt – och som jag läst massor om innan. En fis-luktande, bubblande, rykande by med livsfarliga kokande hål överallt, lite förvånad över att man vågar bo där – men det är ju varmt året om iaf. Första gången jag fått se jordens inre på nära håll, först nu förstod jag på riktigt att det verkligen var vulkanöar vi var på. Givetvis tog man vara på värmen – genom att laga mat i stora grytor nergrävda i marken som sedan fick koka där i ca 6 timmar. Kött, kyckling, rotfrukter, potatis, kål – i praktiken låter det ju gott – men det var det inte – ALLT smakade precis som hela byn luktade. Fis. Svavel är liksom inte en parfymdoft direkt. Man äter det en gång. Check.

Vidare till djungeln och parken Terra Nostra, svinstor anlagd park med dinosaurier och naturliga varma källor. Vi sa hej till en långhals och plaskade runt i vattnet ett tag. Sen tyckte Rui det var dags att ta en öl, så det gjorde vi, på en lokal kvarterskrog utanför parken med en jätterolig liten hund som lärt sig att alltid se till att hans ägare hade plånboken med sig när han gick. På vägen tillbaka till Ponta Delgada åkte vi via staden Vila Franca do Campo (betydelse: den fria staden på landsbygden), tidigare öns största stad, staden förstördes av en jordbävning 1522 och då blev Ponta Delgada den största staden istället. På kvällen besökte vi superpopulära restaurangen A Tasca (bokning rekommenderas alltid här) väldigt god mat, bra service och trevlig ställe trots fullknökat vid varenda bord och massor av folk i kö. Jag hade inte hört så värst mycket bra om den azoriska maten innan mer att den skulle vara smaklös och tråkig. Men jag måste säga att dom är suveräna att använda sina lokala råvaror – ost, kött och vin! Allt man någonsin behöver.

Resans sista dagar efter äventur på öarna Pico & Faial. Efter en kort flygtur och en 5-minuters taxiresa var vi tillbaka i Ponta Delgada på Sao Miguel. Checkade in på Hotel Talisman som jag verkligen kan rekommendera. Mysigt hotell, stor bekväm säng, pool på taket och bra frukost (förutom att en av oss blev magsjuk sista dagen troligtvis pga av den).

Vaknade upp till blå himmel och strålande sol. Perfekt dag för en barrunda, KFC i vackra Borges-parken där vi hittade en glad kattkompis och några omgångar UNO på hotellrummet. Vid det här laget har vi förmodligen testat alla sushi-ställen som funnits på öarna vi besökt – den här kvällen var inget undantag. Hittade en med sushi-buffé (utan buffé) man liksom pekade på allt man ville ha från menyn så kom det levererat till bordet. Som a la carte – fast med fast pris. Väldigt gott. Förvånande nog har alla ställen vi varit på haft bra kvalité på sin sushi, imponerande för att vara Europa – och dessutom ligga mitt ute i Atlanten. Hade nog inte förväntat mig att sushikockarna hade hittat dit. Glad för den överraskningen.

Vår privatchaufför Rui plockade upp oss vid hotellet för ännu en tur runt ön – fast den här gången på västra sidan. Sete Cidades. Tvillingsjöarna, en blå, en grön (pga alger) och ett längre besök på det övergivna 5-stjärniga hotellet Monte Palace som byggdes på 80-talet och överlevde i ca 4-5 år tills dom fick lägga ner. Utsikten är fenomenal, men det är mitt ute i ingenstans så jag förstår lite varför det inte funkade – varför lyxresenärerna var för få. Ryktet går att asiater har köpt upp det för att renovera…återstår att se. Kanske var vi bland dom sista som fick chans att utforska spökhotellet – Azores Horror Story. Det kommer ett helt eget inlägg om detta senare. En av oss blev sängliggandes efteråt och den andra av oss tillbringade eftermiddagen på hotellets takterass med en iskall pool, sol och Vino Verde.

Jag vill verkligen rekommendera alla med reslust att åka till Azorerna – lite som att åka jättejättelångtbort fast ändå nära. Naturen är wow! Alla öarna är så olika och alla kan nog hitta sin egna favorit. Min var Pico med vulkanen, all svart lava, dom lurviga kossor och det magiska havet. Och namnet. Picopicopicopico. Påminner om den där gula i Pokemon – Pikachu.