DJUR I KOMBINATION MED TURISM

Jag är helt emot djurparker där djur hålls inspärrade enbart för att tjäna pengar på turister som oftast är för dumma för att veta bättre. Gäller givetvis även cirkusar och andra djur-attraktioner. Om man bortser från alla hemskheter som sker med djur i fattiga delar av världen – tänk storstäder som typ London och New York – alltså fatta vad djuren utsätts för. En sak är att vi människor valt att förstöra världen med avgaser, föroreningar och oljud från trafik och byggnationer – men ska djuren verkligen behöva utsättas för det inne i storstäderna för att vi ska få underhållning? Jag blir så himla arg bara jag tänker på det. Låt djuren få vara i fred, eller åtminstone bygg större parker med bättre förutsättningar utanför städerna. Människor kan förflytta sig. Djur i bur kan det inte.

Med det sagt vill jag ändå förtydliga att jag gillar och stöder de parker som gör det med avsikt att rädda utrotningshotade arter som till exempel Nordens Ark som jag kommer göra ett separat inlägg om, eller djur som på olika sätt farit illa av grymma människor. Det finns också platser som helt enkelt har tagits över av djur som har skett med flertalet tempel i Indien och Monkey Forest i Ubud på Bali – där djuren vunnit över människan och får vara kvar på sina villkor. Nedan listar jag några av de djur och parker jag kommit i kontakt med under mina resor.

RESCUE CENTER. Två gånger har jag besökt Rescue Center på mina resor, en gång i Costa Rica och en gång i Vietnam. Båda två kändes välskötta och professionella. Djuren såg ut att ha det bra och man kunde se att dom gillade sina skötare. Jag har bland annat fått möta en sengångare som blivit påkörd och av med sin viktigaste kroppsdel, en av sina armar, apor som blivit misshandlade och lämnade att dö och en elefant som fastnat i en tjuvskyttsfälla och blivit tvungen att amputera sitt ben – elefantungen Lucky. När vi var där hade Lucky precis fått en ben-protes och var så lycklig av att kunna gå igen – därav namnet!

PARKER. Under min resa i Afrika besökte jag, förutom dom stora safariparkerna i Tanzania/Ngorongoro och Kenya/Masai Mara också en elefantpark och en giraffpark. Djuren såg ut att må bra, elefantbebisar (visserligen ledsna, elefanter sörjer precis som människor) vars mammor blivit dödade matades med nappflaskor och busiga giraffer fick giraffgodis av uppspelta turister. Det kändes visserligen väldigt mycket som att dom här parkerna fanns som ett sätt att tjäna pengar, ett sätt att utnyttja turismen. Men om dom här parkerna inte funnits så hade djuren troligtvis råkat ut för värre öden och färre människor hade haft jobb. Så vad är rätt och vad är fel?

LEJONUPPFÖDNINGEN i Zimbabwe. Jag har fortfarande dåligt samvete, läste på innan, men hur mycket man än läser på så stämmer det oftast inte med verkligheten. Det kändes absolut som att lejonen hade det bra – men när jag sedan läste mer ingående så hade ju inte ett endaste lejon blivit utsläppt i någon nationalpark. Så jag betalade nog 1500 kr för att få klappa ett lejon som troligtvis för alltid kommer att vara inspärrat – alternativt utsläppt i en jaktpark där någon rik person betalar för att få skjuta det för att få en jakttrofé i sitt vardagsrum. Nu har jag lärt mig den läxan. Även om jag innerst inne hoppas på att verkligheten såg annorlunda ut än mina misstankar. Det är ju många större, främst modebloggare, som gjort sådana här resor via ett känt svenskt resebolag – och skrivit väldigt gott om upplevelsen och om hur djuren har det. Men kan man verkligen lita på det när resan är sponsrad och dom inte har tillgång till vad som händer ”bakom scenen” och efter att dom åkt därifrån. Vad händer med dom små söta lejonungarna då?

SIMMA MED VALHAJAR – Det kändes som att valarna kom till oss, vi visste ju visserligen vart dom brukar befinna sig och sökte oss dit – men hade dom inte gillat vårt sällskap så hade dom ju med lätthet kunnat ge sig av därifrån. Till skillnad från stackars delfiner som är tränade (och hotade) att simma med människor i instängda bassänger. Det är något som går emot alla mina principer. Att få ögonkontakt med en valhaj samtidigt som du simmar bredvid den gigantiska varelsen är helt magiskt – så det är inte konstigt att dom kallar det ett ”Magical Moment”. Det kändes verkligen som att valarna jag simmade bredvid uppskattade mitt sällskap och lät mig hänga med, som vilken kompisfisk som helst. Vill också påpeka att jag gjorde detta i Mexiko, där valarna bara befinner sig en kort period per år innan dom simmar vidare. Vi hade även stränga regler att förhålla oss till, hur många som fick vara i vattnet samtidigt, bara korta stunder och vi fick inte under några omständigheter röra vid djuren. Vi åkte med ett väldigt seriöst bolag och det är viktigt att påpeka. Har hört hemska historier om hur valarna i Filippinerna mår av den ”nya” turistattraktionen. Men hur otroligt det än var så kommer jag förmodligen inte att göra det igen. One time experience.

BERGSGORILLORNA i Rwanda. Här har jag inte hunnit skapa mig en bra eller verklighetsbaserad uppfattning. Ena delen av mig vill verkligen åka dit – medan andra halvan vill låta dom vara ifred. Har dom verkligen bosatt sig så långt från mänskligheten för att dom vill ha besök av oss? Jag har svårt att tro det. Men å andra sidan har turismen gjort att dom är mer skyddade nu än förr, annars hade tjuvskyttar härjat vilt och tagit död på varenda en vid det här laget.

KATTCAFÉER. Det är här mina värderingar om fria djur slås fullständigt omkull. Jag älskar katter, och hoppas innerligt att katterna mår bra och blir väl omhändertagna. Tamkatter är inte ett vilt djur, dom är beroende av människor för att överleva. Om caféerna drivs på rätt sätt, med huvuduppgift att få katterna att må bra och inte i första hand att tjäna pengar så tycker jag det är en bra idé. Speciellt bra tycker jag dom caféer är där du också har möjlighet att adoptera katterna (givetvis hoppas jag att dom nya ägarna kollas upp den mån det går). Jag har själv adopterad en katt som blev min bästa vän i 16 år. Nu har det gått 6 månader sedan hon somnade in och jag saknar henne varje dag.

Hur ser ni på djur och turism, besöker ni djurparker i Sverige och utomlands och vad säger samvetet?