ALLT BLIR BRA. En krönika om pandemi, FOMO, skam, hemester, lösningsorientering, närturism, arbetslöshet och drömmar om en bättre värld. 

Efter månader av världsliga förändringar, dödsfall, oro, stress och rastlöshet. Håller det på riktigt på att vända, vågar vi äntligen hoppas på att de regnbågar som gett hopp under denna tid börjar bli verklighet? Allt blir bra – eller kanske till och med bättre…?

ALL IN. Jag erkänner, det har varit extremt svårt att se det positiva. I och med att att livet helt plötsligt stannade upp fick jag en ofrivillig men kanske välbehövlig paus. Två år innan världen tog paus hade jag ett heltidsjobb i två olika städer, två timmar ifrån varandra plus heltidsstudier samtidigt som jag pendlade mellan två olika länder och reste både världen och Sverige runt. Jag snittade drygt 200 resdagar per år. Det tog nog mer på krafterna än jag märkte av. Då. Nu begriper jag faktiskt inte alls hur jag orkade. Men äventyr ger mig kraft! Under de senaste åren har jag rest på minst en långresa per år och snittat en långweekend i månaden, både nära och långt bort. Många av resorna har varit jobbuppdrag eller inom skolan då jag gjorde alla mina tre praktikperioder delvis utomlands. För att nämna några minnesvärda äventyr de senaste två åren: Körsbärsblomningen i Tokyo, djungeltrekking på Azorerna, Kappadokiens magiska landskap, honeymoon på Malta (hello Mrs Wetterskog!), firat jul i Israel, roadtrippat genom elva länder i Europa, tågluffat i Italien, fått uppleva vackraste Nord-Norge och den fantastiska möjligheten att spendera en sommar i södra England med fokus att starta eget företag. Hur tusan har jag hunnit med allt det här på bara två (!!!) år?

FOMO. Kanske kroppen ändå behövde den här pausen. Även om jag känner mig betydligt mer rastlös än utmattad. En sak som jag direkt känner av är den minskade stressen att ständigt gå miste om något aka FOMO. Fear of missing out. En av de negativa konsekvenserna med att ständigt vara uppkopplad och ständigt se vad alla andra sysslar med. I mitt fall alla resor som både människor jag känner men också för mig helt okända människor framkallar. Känslan av att ständigt vilja vara någon annanstans. Nu är alla i samma situation. Även om jag (helt idiotiskt) ändå har känt en viss avundsjuka på de som varit fast i Thailand. Alltså, så rubbat egentligen. Jag är ju så priviligerad på så många sätt, jag har inte förlorat något i min närhet, jag svälter inte, jag får gå ut, jag är älskad, har någonstans att bo och är frisk. Jag skäms över att jag klagar och skäms över att jag är ledsen för mina förlorade arbetsuppdrag och uteblivna äventyr. På riktigt – skärp mig!

LÖSNINGSORIENTERING. Jag är så sjukt imponerad över hur snabbt världen kom på fötter igen, eller snarare kröp fram på distans – men ändå – imponerande. Kreativitet och flexibilitet är verkligen två ord som kom att prägla den första tiden av COVID-19 utbrottet. Helt plötsligt var hemmakontor, livestreamade konserter, Skype-kalas och balkongsemester vår nya vardag. Så fort det gick. En extra guldstjärna vill jag ge till de restauranger som över natten lyckades att förvandlas till take-away, de hotell som började hyra ut sina rum som tillfälliga kontor och gruppen ”Köp en tavla” på facebook som snabbt blev ett populärt och funktionellt alternativ till stängda konsthallar – mycket lösningsorienterat Jonas Frank. Och såklart, världens hjältar, sjukvården!

NÄRTURISM. Resebranschen har drabbats hårt, inga tvivel om det och det kommer märkas under en lång lång tid framöver. Men kanske kanske ser vi också över våra resvanor och kanske blir närturism desto viktigare. Sommarens ledord: Semestra i eget land! Nya ord som svemester, hemester, svecation och staycation har aldrig varit trendigare. 2020 hoppas jag bli året då den lokala turismen blomstrar!

BÄTTRE RESENÄRER. För någon månad sedan blev jag inbjuden att delta i en inspirerande global presskonferens med Bruce Poon Tip, grundare av researrangören G Adventures och som skrivit boken ”UNLEARN – The year the earth stood still”. Kontentan av samtalet var att Bruce tror att vi definitivt kommer uppskatta världen på ett annat sätt och framförallt möjligheten ATT resa. I samband med detta kommer rollen vi spelar som resenärer bli allt mer viktigare – att bli bättre resenärer. Vi måste ta mer ansvar när vi reser och bry oss om de destinationer vi besöker på ett helt annat sätt. Enklaste sättet att göra detta – gynna lokalbefolkningen! Han avslutade med att uppmana: ”Never leave without having a local meal with a local” – True that! Boken om att resa i en post-pandemic world finns att ladda ner här: https://unlearn.travel/

SCHYST RESANDE. Jag vill också passa på att slå ett slag för organisationen Schyst Resande som kämpar stenhårt för hållbar turism och utveckling. Varför ska en egentligen undvika ”all inclusive”, barnhemsturism och Venedig? Det och mycket mer får du svar på genom att besöka deras sida, signa upp dig på seminarier eller varför inte bli en av deras ambassadörer – det har jag ansökt om att bli, i december ska jag gå den sista delen av kursen. Läs mer om Schyst Resande och dess verksamhet: https://schystresande.se/

LEVA SOM EN LÄR. Men jag som reser så himla mycket, kan jag verkligen förespråka ett hållbart resande? Här kan du få information om hur världen borde vara och vad jag och du måste göra för att hjälpa till att uppnå de globala målen, i såväl vardagslivet som på resande fot – ingen kan göra allt men alla kan dra sitt strå till stacken genom medvetna val: https://worldbytina.se/2019/11/22/sustainability-global-goals/

HEMMA BÄST. Det kanske är bra att vi fokuserar på nuet ett litet tag och uppskattar det vi har istället för att ständigt längta bort. Det är mitt ”nyårslöfte” 2020. Jag har alltid levt efter mottot ”hemma bra men borta bäst”. Det är nog nu det är dags för mig att fundera på vad det är som gör att jag älskar att vara på resande fot och vakna upp på nya platser. Kan jag hitta den där ”hemma bäst”-känslan? – Nej, jag kommer nog aldrig bli en ”hemma bäst” person. Men jag kommer definitivt att sätta ett högre pris på mitt liv på hemmafronten med min andra hälft och våra två nya kissekattmedlemmar. Jag har också haft tid att vara förbaskat glad och tacksam över att jag haft möjlighet att resa så mycket som jag faktiskt gjort. Att uppleva världen. Det är ingen självklarhet – eller rättighet – nu vet vi att den möjligheten kan huxflux försvinna bara så där. För ett par år sedan skrev jag en krönika om just det ”Resa – en rättighet” som känns mer aktuell än någonsin: https://worldbytina.se/2018/10/02/resa-en-rattighet

PÅ ONT OCH GOTT. Det är lite tidigt att svara på än och jag vet inte hur rätt och riktiga de rapporter är som släppts om hur miljön påverkats positivt av att världen ”stängts ner”. Men jag är ganska säker på att det finns många bra konsekvenser, de väger kanske inte upp de negativa. Men som det gamla ordspråket påpekar: ”Inget ont som inte för något gott med sig”. Jag återkommer till det jag pratat om här ovan – att uppskatta sin närhet och bli en mer medveten resenär. Ett medvetet val kan betyda mycket.

SJÄLVREFLEKTION. Det blev kanske en digital examen istället för fest med pompa och ståt, inga  resor till varken Italien, Österrike, Korsika eller Santorini och flertalet avbokade jobb vilket lett till noll kronor i inkomst. Hej arbetslös. Men vet ni: Allt blir bra, kanske till och med bättre!

Den här krönikan är helt oberoende och är på inget sätt sponsrad eller betald av de verksamheter eller organisationer som nämns.