Som sagt jag vaknade och möttes av en ganska hetsig diskussion på Facebook kring billiga flygresor och vad konsekvenserna av det. Jag blev klarvaken och kastade mig in i diskussionen, som den blivande Resekonsult jag planerar att bli känner jag att det är bra att ha koll på läget. Det var tydligt att diskussionen var uppdelade i två läger, dom som tycker att alla har rätt att resa till så låga priser som möjligt och som inte ser några som helst problem med orimligt billiga priser, snarare tvärtom – och dom som gärna betalar lite mer, eller ganska mycket mer – MEN bara om det kan bevisas att det man betalar för går till bättre arbetsvillkor för anställda, forskning till miljövänliga(re) bränsle och underhåll av flygplanen.
Trådskaparen startar diskussionen med dessa ord:
Kommentarerna som började strömma in handlade om att:
Det är miljövänligare att fylla planen.
1 resa per år istället för ingen alls om 50 år.
Det kanske snarare handlar om att göra avkall på annat, att spara ihop pengarna. Vet hur min mormor och morfar sparade för att ha råd att åka på den där första charterresan. Och helt ärligt tror jag att resan ökar i värde (personligt värde) om man kämpat för att ha möjlighet att åka. Men det är ju ett annat perspektiv, ett annat sätt att se på det. Jag reser mycket, men bor också i en skrubb och käkar nudlar i månader för att ha råd med mina drömresor. Tänker högt nu, men det kanske snarare är så att jag blir irriterad på dom som får tag i dom där riktigt låga priserna när jag själv betalat tusenlappar för samma resa…kanske hade alla vunnit i längden på att varken ha superbilliga eller superdyra priser. Fasta priser kanske är hela lösningen. Folk kommer inte sluta resa, men kanske får spara lite längre. Då slipper man ju också stressen med att boka en viss tid innan eller vänta så länge som möjligt för att priserna kanske går ner. Många inrikesflyg är ju baserade på ett sådant system, så var det bland annat på Azorerna och i Indien. Spelar ingen roll när du bokar, samma sträcka kostar alltid samma pris. Jag tror att det systemet är mer hållbart i längden, mer ”rättvist” för alla och då finns dessutom utrymme för att budgetera för bättre anställningsvillkor och bränsleforskning. Vi resenärer har faktiskt möjlighet att ställa krav, men vi måste betala för det.
”Man får vad man betalar för” känns som ett mitt-i-prick-citat i det här fallet.
…om vi betalar ett par hundra för en resa till London, har vi verkligen rätt att gnälla då? Vad är det för rättigheter vi kräver egentligen för det priset? Ersättning vid inställd flyg? Bra service? Kan vi verkligen kräva det eller har flygbolagen då rätt att även sänka sin standard? Jag fick också, samma morgon, veta att ett av de lågprisbolag som en som Sveriges största researrangör använder sig av gått i konkurs…jag blir självklart nyfiken, av vilken anledning, för prisvänliga biljettpriser?
En annan klok person i en annan diskussion som handlade mer om miljöaspekten:
Vårt sätt att resa kommer inte hålla i längden! Någonting måste förändras, högst troligt med mindre flyg, och kanske mer tåg. I slutet av oktober ska jag åka tåg längst med Bergenbanan som sägs vara en av världens vackraste och högst upp på önskelistan står en tur med Hurtigrutten. Ingenting är ju 100% miljövänligt, men det är betydligt bättre alternativ. Och jag vill passa på att slå ett slag för facebookgruppen Tågsemester där resenärer delar med sig av tips och inspirerande resor – med tåg.
3 thoughts on “RESA – EN RÄTTIGHET?”